Det var ett tag sen man skrev här och anledningen till det är att man har äntligen blivit mamma. Min älskade son kom den 11/8 och så klart blev det en av de lyckligaste dagarna i mitt liv. Tänkte skriva lite om hur min förlossnings dag började och slutade.

10 Augusti -
Jag vaknade runt 11 tiden pga att mamma ringde och väckte mig. Låg kvar i sängen en stund var så himla slut, sen var det bara att gå upp äta lite och ut med Ringo. Sen blev det soffan för min del. Kände en liten svag mensvärk runt ett tiden men det var inget jag tänkte speciellt mycket på.
Sen fick jag sånt extremt sug på äpple och vandrade ner till lågpris, mensvärken blev lite kraftigare och jag började känna ett tryck neråt, men som sagt tänkte inte så mycket på det. Då var väl kl runt 14-15.
Daniel stod och arbetade med uppfarten här hemma under hela dagen.

Mensvärken gick inte över utan blev lite kraftigare men som sagt det kändes bara som mensvärk. Tiden gick och det började bli kväll och jag låg i soffan och bara vila. När klockan började närma sig 21 ungefär så började jag känna att det var små värkar. I mina ögon var det bara förvärkar eller lite sammandragningar inget mer. Eftersom jag inte har känt något sånt innan under graviditeten så tänkte jag att det måste bara vara det eftersom det gjorde ju inte alls ont utan var mer obehagligt.

Daniel kom in efter en hel dag där ute och vi la oss och tittade på en film och värkarna började kom allt mer ofta och Daniel sa till mig att börja klocka dom men inte jag inte. Det var bara förvärkar här ska inte komma någon bebis idag inte. Så jag gick in och la mig i ett bad istället.
Jag hann inte mer än att lägga mig i vattnet så gick slemproppen och jag rusar upp och ut till datan för att se om jag fick bada efter den hade gått och det fick jag. Så in igen i badet och trodde fortfarande bara att det var lite sammandragningar Så jag började raka bena och tog det lugnt. För jag hade läst att fastän slemproppen går så kan det ta flera dagar innan förlossningen sätts igång.

Helt enkelt skulle jag inte tro att det var någon förlossning på gång om inte vattnet hade gått, men jag visste ju också att vattnet inte behövde gå.

Gick upp och la mig i soffan med Daniel och myste lite. Värkarna kom ganska tätt inpå varandra så jag gick in på datan och gick in på en sida för att hålla koll på värkarna. Den räkna att 4-2min mellan dom med de var ju oregelbundna och mitt vatten har inte gått än så nej det här är ingen förlossning på gång. Jag var ganska envis.
Daniel visste vad som var på G så han gick in i duschen och rakade sig och gjorde sig redo för att åka in. Så sa han till mig att ringa förlossningsavdelningen och tillslut gjorde jag det för värkarna blev ju allt lite kraftigare.
De frågade hur långt det var mellan värkarna och ifall vattnet hade gått så sa jag att det var 4-2min mellan och hon sa *Det är bara att komma in. Vi väntar på dig.*

Klockan var väl runt 00.30 och då envisades jag om att jag skulle ut med Ringo och Daniel fick ju följa med. Vi fick stanna upp ganska många gånger för att jag var tvungen att andas, men jag gick ändå och sa att de kommer skicka hem oss om vi åker dit för detta kan inte vara värkarna.

Vi satte oss i bilen och skulle köra från hörby till lund och en sak kan jag ju säga att sitta i den jäkla bilen var det obehagligaste jag har varit med om. För när varje värk kom så visste jag inte hur jag skulle sitta.
När vi kom in till Lund och hade parkerat bilen så skulle vi gå bort till förlossningen så stod jag och kramade och lyktstolpe medans jag sa *De kommer skicka hem oss. Jag vet det. Han kommer inte komma idag.* Jag sa till och med till Daniel att inte lägga för mycket pengar i automaten för de kommer att skicka hem oss igen.
När vi kom in var klockan runt 02.00 och det visade sig att jag var öppen 4cm och ett tu tre så gick vattnet också.
Så det var bara att hoppa i den fula rocken och börja förbereda sig för det skulle visst bli en bebis idag.

De frågade vad jag ville ha för smärtlindring och jag sa att jag ville ha epiduralbedövning men ville prova lustgasen först. Klockan blev väl 03.00 något och värkarna var rejäla nu. Så jag fick lustgasen och blev helt snurrig i huvudet. Så jag fick resa mig upp och börja gå runt i rummet. Fick in säck som jag stod och lutade mig på medans jag tryckte i mig mer lustgas. Tyckte inte alls om känslan och var tvungen att försöka gå av det. Till slut var jag tvungen att lägga mig i sängen igen. Barnmorskan kom in och fråga hur det går osv och jag berätta att lustgasen funka inte, så hon gick och ringde efter narkosläkaren för min epidural. Hon satte dropp i armen på mig och jag som hatar nålar bara låg still som en sten ville bara min epidural. Ville få bort smärtan.

Värkarna blev värre och värre och jag skrek. Fyfan vad jag skrek! Helt utan smärtlindring och värkar som höll på att ta dö på mig och ingen narkosläkare. Han hade fastnat med någon annan och blev sen.

Klockan blev 04.00 och då var jag öppen 8cm. Det här går snabbt sa hon.
Helt plötsligt var droppet slut och barnmorskan säger *Oj det gick ju lite snabbt*. Så då ville de få mig att gå och kissa för att huvudet skulle få mer plats, men hur fan skulle jag kunna kissa med den smärtan och med det trycket? Så då blev det en slang och så fick de tömma blåsan.

När klockan var runt 05.00 kom äntligen min narkosläkare och skulle stoppa in min epidural. Värkarna var så hemska. Jag kramade Daniels händer så hårt jag bara kunde och försökte han ta dom ifrån mig skrek jag ännu högre. Jag var verkligen hemsk vid detta tillfället. När epiduralen äntligen tog så var det som en dröm!! Värkarna lättade men trycket var ju såklart kvar och ont gjorde det ju fortfarande men denna smärtan gick att hantera. Jag sluta skrika iallafall.

Runt 06.00 säger jag till barnmorskan att det känns som att jag måste gå på toa och göra nr2 och det är ganska bråttom, då tar hon sig en titt och nej säger hon. Lillemans huvud låg enda ner så man kunde se det. Så det var baraför mig att börja krysta och där började de obehagligaste jag någonsin har varit med om.

Klockan 07.00 var det byte och min kära barnmorska och undersköterska som hade varit med hela natten var tvungna att gå och in kom två nya. Det var den värsta jävla barnmorskan jag har varit med om. Dom första som var där lät mig få ha det som jag ville. Ville jag föda i en position skulle jag få föda i den men den här nya barnmorskan tjtat på mig att göra något som jag sa till henne att jag inte kunde men ändå fortsatte hon att tjata på mig. Jag ligger och försöker trycka ut min unge fan vill jag väl inte ha någon som tjatar på mig om något jag säger jag inte kan göra.
Iallafall till slut får man ut halva huvudet men pga av att de hade satt en sladd på hans huvud för att kontrollera hans hjärta och börja pilla med den så tryckte jag tillbaka huvudet för de gjorde svin ont. Jag frågar henne hur många krystningar jag har kvar så svarar hon mig med två. Nästa värk kom och där kom hela min pojk också.

En skrikig liten underbar pojk las sedan på bröstet. Den känslan, "han är här, mitt barn, välkommen till världen"

11 augusti kl 07.35 - vikt 3440g - 51cm lång