Snälla bebis kom nu !
Då är man två dagar över tiden, sjukt frus treande! Vill så gärna att han kommer ut nu. Jag till och med sitter och längtar efter de smärtfulla värkar osv. Daniel är så lugn "han kommer när han kommer" medans jag sitter och säger "kom ut kom ut kom ut!". Han trivs väl helt enkelt bra i sin mammas lilla mage.
En sak jag är JÄVLIGT trött på är frågorna "hur är det?" "allt bra?" "några problem?" "inga värkar?". Jag förstår om en person ställer den frågan en gång men fan inte minst 10ggr per dag. Liksom för det första är värkarna igång så ser du väl fan på mig att de är igång. Det är inte precis som att jag kommer att stå med ett jätte leende på läpparna och vara hur lugn som helst. Det kommer ju vara lite mer action här hemma då.
Det är nästan jobbigt när folk tjatar om det. Det känns ju nästan som de ser på en som att det är något fel på en. Jag kan inte hjälpa att mitt barn inte vill komma ut än. Sen liksom kan de inte sluta vara så hispiga, liksom det är jag som bär på barnet, det är jag som inte får någon sömn om nätterna, det är jag som knappt kan ta mig upp från en sittande eller liggande position. Jag vill bara att folk ska sluta med att tjatat om denna bebis och kanske bara kanske tänka på mig ist och det jag går igenom.
En sak jag är JÄVLIGT trött på är frågorna "hur är det?" "allt bra?" "några problem?" "inga värkar?". Jag förstår om en person ställer den frågan en gång men fan inte minst 10ggr per dag. Liksom för det första är värkarna igång så ser du väl fan på mig att de är igång. Det är inte precis som att jag kommer att stå med ett jätte leende på läpparna och vara hur lugn som helst. Det kommer ju vara lite mer action här hemma då.
Det är nästan jobbigt när folk tjatar om det. Det känns ju nästan som de ser på en som att det är något fel på en. Jag kan inte hjälpa att mitt barn inte vill komma ut än. Sen liksom kan de inte sluta vara så hispiga, liksom det är jag som bär på barnet, det är jag som inte får någon sömn om nätterna, det är jag som knappt kan ta mig upp från en sittande eller liggande position. Jag vill bara att folk ska sluta med att tjatat om denna bebis och kanske bara kanske tänka på mig ist och det jag går igenom.
Jäkla finger!
Nu har det gått ungefär en vecka sen jag vaknade upp med att min ringringer gjorde så himla ont. Det låser sig varje gång jag försöker böja det och knakar och gör fruktansvärt ont. Vet i fan vad jag har gjort med det, men det blir bara värre och värre. Den vill helt enkelt inte hänga med de andra fingrarna när jag rör på dom. Jag hoppas att det går över snart. Tänker fan inte åka in till sjukan pga av ett låsande,knakade, enormt obehagligt ont finger.
Imorgon är det beräknad BF men inte för jag tror att lilleman kommer vilja titta ut då. Tror iallafall att han kommer stanna i magen ungefär en vecka till.
Känner mig helt slut i sinnet. Får ingen bra sömn om nätterna, sover 20min sen vaknar man och är vaken i en timme innan man somnar om igen för kanske en halv timme max. Så hålls det på hela natten. Jag är så himla trött, förstår inte vad det är som får mig till att orka hålla igång. Har nästan precis kommit hem från en lång runda med Ringo. Försöker gå med honom så mycket som möjligt. Jag undrar hur det kommer bli sen när lilleman har kommit. Kommer ju inte kunna gå ut med honom lika ofta.
Nu sitter man här i soffan och väntar på att Daniel ska komma hem. Känner bara för att mysa ner mig i hans famn.
Snälla bebis kom snart!
Imorgon är det beräknad BF men inte för jag tror att lilleman kommer vilja titta ut då. Tror iallafall att han kommer stanna i magen ungefär en vecka till.
Känner mig helt slut i sinnet. Får ingen bra sömn om nätterna, sover 20min sen vaknar man och är vaken i en timme innan man somnar om igen för kanske en halv timme max. Så hålls det på hela natten. Jag är så himla trött, förstår inte vad det är som får mig till att orka hålla igång. Har nästan precis kommit hem från en lång runda med Ringo. Försöker gå med honom så mycket som möjligt. Jag undrar hur det kommer bli sen när lilleman har kommit. Kommer ju inte kunna gå ut med honom lika ofta.
Nu sitter man här i soffan och väntar på att Daniel ska komma hem. Känner bara för att mysa ner mig i hans famn.
Snälla bebis kom snart!
Idag är det varmt!
Igår var det en lång dag. Var igång hela dagen, inget vilande alls. Vaknade lite över tio på morgonen, drack en kopp kaffe sen gick ut med Ringo en runda. Sen åkte jag och Daniel direkt in till Jula i Lund och köpte lite saker till bilen. Sen blev det en tur till jobb fick i oss lite mat och mjukglass. När vi kom hem väntade Nela och Jarek de skulle få några buskar av oss. Ringo var ju super glad för de hade med sig hans lilla "flickvän" så det blev en massa lek för de två. Efter de hade gått åkte vi ner och handlade lite mat sedan kom Robban och Marie. Det blev lite prat och mat sedan åkte de hem. Daniel blev klar med dragkroken på bilen och var ganska stolt. Själv var man helt trött och lilleman bara tryckte och hade sig. Ont gjorde det, men jag tänkte fan inte lägga mig ner och vila. Den lilla smärtan tar mig ett steg närmre min son så jag skulle stå ut den.
Fick även veta att Stig hade varit och lämnat en kuvert hemma hos min mormor och morfar med 1200kr i. 1200? Alltså den mannen är skylldig mig 4500kr! Snacka om att jag blev lack. Jag vill inte ha hans skit pengar om det nu inte är rätt summa. Som jag sa till Daniel att jag kan ta emot dom 1200 men då får han fanimej ge tillbaka min diskmaskin som nu kostade oss några tusen. Alltså den snåla jävla gubb helveten! Jag skäms över att vara en del av den släkten. Jag har aldrig varit snål i hela mitt liv. Jag delar mig och hjälper de som behöver hjälp och tvekar aldrig när de så gäller. Nä usch! Arg blir man!
Nu är det bara tre dagar kvar till beräknad BF. Nervositeten har ju grymt börjat öka och längtan efter att bara få ha han liggandes i ens famn är ju ännu större. Jag försöker hålla de positiva tankarna uppe, inte så mycket på själva förlossningen utan mer på vad som händer direkt efter. Som de säger att all smärta försvinner så fort han kommer ut. Det är den bilden jag har i mitt huvud och det är den bilden jag fokuserar mig på. Att lilleman ligger där i fanmnen och där står vi som två stolta föräldrar. Den lyckan helt enkelt. Åh vad jag längtar!
Fick även veta att Stig hade varit och lämnat en kuvert hemma hos min mormor och morfar med 1200kr i. 1200? Alltså den mannen är skylldig mig 4500kr! Snacka om att jag blev lack. Jag vill inte ha hans skit pengar om det nu inte är rätt summa. Som jag sa till Daniel att jag kan ta emot dom 1200 men då får han fanimej ge tillbaka min diskmaskin som nu kostade oss några tusen. Alltså den snåla jävla gubb helveten! Jag skäms över att vara en del av den släkten. Jag har aldrig varit snål i hela mitt liv. Jag delar mig och hjälper de som behöver hjälp och tvekar aldrig när de så gäller. Nä usch! Arg blir man!
Nu är det bara tre dagar kvar till beräknad BF. Nervositeten har ju grymt börjat öka och längtan efter att bara få ha han liggandes i ens famn är ju ännu större. Jag försöker hålla de positiva tankarna uppe, inte så mycket på själva förlossningen utan mer på vad som händer direkt efter. Som de säger att all smärta försvinner så fort han kommer ut. Det är den bilden jag har i mitt huvud och det är den bilden jag fokuserar mig på. Att lilleman ligger där i fanmnen och där står vi som två stolta föräldrar. Den lyckan helt enkelt. Åh vad jag längtar!
Trevliga grannar
Kom nyss in med Ringo från hans morgonrunda. Stötte på våra enormt trevliga grannar. De stoppar en alltid och frågar hur det går med magen. Sen står de alltid och gosar lite med vovven osv. De är ett jätte gulligt par iallafall.
Igår var vi iväg och köpte det sista till lilleman. Regnskygg och insektsskygg till vagnen, en nässug, några behållare till modersmjölk, nappflaskor, kräkhanddukar, en musikmobil (som ej funka), två nappar och allt hamnade på 1300kr. Det är inte billigt att skaffa barn. Tänk han har inte kommit ut än men ändå så ruinerar han oss, undra hur det kommer bli när han blir äldre. Fotbollsträningar, de nyaste "coolaste" kläderna, veckopeng, sen blir det moped. Vi har ju satt han i hörby så moped är väl bara ett måste här. Ja som sagt detta är bara början :)
Idag ska jag rensa bland mina kläder och försöka få iordning i sovrummet. Så när lilleman kommer och man behöver gå upp på natten så man inte trampar på allt. Men en sak som jag är enormt duktig på är att trampa på Ringo på nätterna. Men han bryr sig inte. Han bara ligger där nöjd och sover.
Igår var man hos barnmorskan. Det hände en liten incident med lilleman där som gjorde mig hypernervös, men allt fixade sig tillslut. Hon skulle lyssna på hans hjärtljud som vanlig och de visade sig att de slog alldeles för snabbt. Så medans hon stod och pratade lugnt med mig höll hon kvar den på hans hjärta och hoppas på att de skulle sjunka, men hennes ögon såg ganska nervösa/stressade ut. Lilleman var inget glad på henne, han sparka och puttade och hade sig där inne. Så hon sa att jag skulle in och lägga mig i ett rum och försöka vila en halv timme. Så det fick man ju göra, och tankarna bara snurra i huvudet på en. Tänk om något var fel, tänk om vi måste åka in till BB, ja alla tankar bara snurrade runt. Efter en halv timme kom hon in igen, hans hjärta hade gått ner till 140slag och jag kunde andas ut.
Hans huvud var fortfarande ruckbart, ingen fixering än. Men fick en ammandragning hos BM, det gick typ till såhär -
Hon står och trycker lite på magen och säger "Oj nu har du visst en liten sammadragning".
Jag "Har jag?" och tittade helt förvirrat på henne. Hur man kunde hon märka något som inte ens jag kände av? Skumt!
Är beräknad om 5dagar men misstänker att jag går över tiden. Magen har iallafall blivit 2cm större nu sen för två veckor sedan. Han växer och blir stor min lilla prins.
Igår var vi iväg och köpte det sista till lilleman. Regnskygg och insektsskygg till vagnen, en nässug, några behållare till modersmjölk, nappflaskor, kräkhanddukar, en musikmobil (som ej funka), två nappar och allt hamnade på 1300kr. Det är inte billigt att skaffa barn. Tänk han har inte kommit ut än men ändå så ruinerar han oss, undra hur det kommer bli när han blir äldre. Fotbollsträningar, de nyaste "coolaste" kläderna, veckopeng, sen blir det moped. Vi har ju satt han i hörby så moped är väl bara ett måste här. Ja som sagt detta är bara början :)
Idag ska jag rensa bland mina kläder och försöka få iordning i sovrummet. Så när lilleman kommer och man behöver gå upp på natten så man inte trampar på allt. Men en sak som jag är enormt duktig på är att trampa på Ringo på nätterna. Men han bryr sig inte. Han bara ligger där nöjd och sover.
Igår var man hos barnmorskan. Det hände en liten incident med lilleman där som gjorde mig hypernervös, men allt fixade sig tillslut. Hon skulle lyssna på hans hjärtljud som vanlig och de visade sig att de slog alldeles för snabbt. Så medans hon stod och pratade lugnt med mig höll hon kvar den på hans hjärta och hoppas på att de skulle sjunka, men hennes ögon såg ganska nervösa/stressade ut. Lilleman var inget glad på henne, han sparka och puttade och hade sig där inne. Så hon sa att jag skulle in och lägga mig i ett rum och försöka vila en halv timme. Så det fick man ju göra, och tankarna bara snurra i huvudet på en. Tänk om något var fel, tänk om vi måste åka in till BB, ja alla tankar bara snurrade runt. Efter en halv timme kom hon in igen, hans hjärta hade gått ner till 140slag och jag kunde andas ut.
Hans huvud var fortfarande ruckbart, ingen fixering än. Men fick en ammandragning hos BM, det gick typ till såhär -
Hon står och trycker lite på magen och säger "Oj nu har du visst en liten sammadragning".
Jag "Har jag?" och tittade helt förvirrat på henne. Hur man kunde hon märka något som inte ens jag kände av? Skumt!
Är beräknad om 5dagar men misstänker att jag går över tiden. Magen har iallafall blivit 2cm större nu sen för två veckor sedan. Han växer och blir stor min lilla prins.
Sista besök hos BM
Idag ska man till sitt sista besök hos barnmorskan. Idag ska jag få en ny barnmorska pga att min har gått på semester. Tänk detta bli min fjärde barnmorska under denna graviditeten och de säger att de vill att man ska känna sig trygg och att de ska lära känna en som person. Men men nu är det snart över iallafall.
Idag ska jag ställa lite frågor om förlossningen, och lite annat som jag är lite osäker om. Har ju inte oroat mig speciellt mycket men nu börjar det ju närma sig med stora steg och jag börjar bli ganska nervös. Jag har suttit och kollat på olika program nu när jag har varit ledig, unga mödrar, livet på BB och sjukhuset. Under alla dessa program när någon har hållt på att föda har jag börjat lipa som ett litet barn. Inte för lyckan av barnet utanför smärtan man ser de har. Jag tycker synd om kvinnorna. Jag borde ju egentligen inte hänga upp mig så mycket på det men det gör man. Jag vill ju ha det så smärtfritt som möjligt även om jag vet att det kommer vara den största smärtan jag någonsin kommer att få uppleva.
Jag brukar ju få ett sådant jäkla temperament när jag har ont eller om det inte går som jag vill så vi får se hur jag kommer reagera på det hela. Jag hoppas inte att jag kommer bli sådan hemsk arg människa. Om jag blir det så är jag rädd för att Daniel kommer få den värsta smällen av det hela. Stackaren säger jag bara.
Kamera är fixad nu iallafall. Tack pappa och Åsa!! Vi ska åka och hämta den idag. Så skönt att dom hade en så behöver man inte tänka på det längre. Hade varit fint och stått där utan någon kamera.
Vi ska även ner till Babyringen idag. Har gjort en liten inköpslista på det sista som skulle införskaffas. Vi hoppas att vi hittat allt så det är bara för oss sedan att åka hem och invänta lilleman.
Idag ska jag ställa lite frågor om förlossningen, och lite annat som jag är lite osäker om. Har ju inte oroat mig speciellt mycket men nu börjar det ju närma sig med stora steg och jag börjar bli ganska nervös. Jag har suttit och kollat på olika program nu när jag har varit ledig, unga mödrar, livet på BB och sjukhuset. Under alla dessa program när någon har hållt på att föda har jag börjat lipa som ett litet barn. Inte för lyckan av barnet utanför smärtan man ser de har. Jag tycker synd om kvinnorna. Jag borde ju egentligen inte hänga upp mig så mycket på det men det gör man. Jag vill ju ha det så smärtfritt som möjligt även om jag vet att det kommer vara den största smärtan jag någonsin kommer att få uppleva.
Jag brukar ju få ett sådant jäkla temperament när jag har ont eller om det inte går som jag vill så vi får se hur jag kommer reagera på det hela. Jag hoppas inte att jag kommer bli sådan hemsk arg människa. Om jag blir det så är jag rädd för att Daniel kommer få den värsta smällen av det hela. Stackaren säger jag bara.
Kamera är fixad nu iallafall. Tack pappa och Åsa!! Vi ska åka och hämta den idag. Så skönt att dom hade en så behöver man inte tänka på det längre. Hade varit fint och stått där utan någon kamera.
Vi ska även ner till Babyringen idag. Har gjort en liten inköpslista på det sista som skulle införskaffas. Vi hoppas att vi hittat allt så det är bara för oss sedan att åka hem och invänta lilleman.
Väskorna packade!
Fick inte en enda blund inatt. Det var så himla varmt i rummet och Daniel snarkade som en riktigt stor gris! Sen hade jag så enormt ont nere i magen. Låg och vred och vände mig, jag till och med låg med huvudet vid daniels fötter, tackar gudarna för att han hade duschat precis innan han gick och la sig. Annars hade det nog varit ett bra sömnmedel. I väntan på att jag skulle kunna sova satt jag och upp i sängen och tittade på Daniel när han låg där och sov för fullt. Han ser verkligen ut som ett litet barn när han sover, så fridfullt om man nu bortser från hans snarkningar. Sen tänkte jag lite på att om en vecka ligger förhoppningsvis vår lilla prins i sin säng också och sover. Jag njuter verkligen av tanken med mina tre pojkar, Daniel, Ringo och lilleman. Jag skulle aldrig velat byta ut dom tre mot någonting i denna värld.
Idag packade jag väskorna som ska med till BB. Hade lite svårt med vilka kläder till lilleman som skulle ner eftersom han har fått så mycket fint av sin mormor och sedan hade ju Daniel köpt hem en massa fina kläder också. Men till slut valde jag ut några plagg. Min väska var ju lika svårt att packa eftersom jag har ju inte så mycket kläder som passar mig längre. Men det blev några mjukisbyxor och några slappe tröjor.
Det jag kom på är att vi har ingen kamera!! Daniel har en videokamera men ingen vanlig. Måste se om jag kan låna en av någon. Vill ju inte fota med mobilen, det blir ju inga bra bilder.
Nä nu ska jag försöka ta mig orken till att dammsuga.
Dagen bästa låt Queen - Somebody to love.
Gud vad det trycker!
Har inte mått speciellt bra under kvällen. Har mått lite illa och haft sån värk längre ner i magen, nästan som mensvärk. Sen har han tryckt på nästan hela kvällen. Har bara legat i soffan och ungefär tyckt synd om mig själv.
Jag kan inte förstå att det snart är dags. Ju mer det trycker på såhär och den lilla värken som jag har nu och att jag tycker att den är obehglig så undrar jag hur det kommer gå för mig när de riktiga värkarna startar. Jag börjar smått fasa för det. På fredag är det mitt sista besök hos BM och jag kan knappt förstå det heller. Det känns inte alls som att det var länge sen jag ringde dit första gången och berättade att jag var gravid. Tiden har gått så fort.
Tänk ändå den 4 december tog jag mitt första test. Jag var ledig den dagen och Denize skulle komma ner från halmstad. Klockan var väl runt 8 på morgonen och Daniel var redan på jobb. Han visste inte om att jag hade köpt hem ett test för jag skämdes nästan för att berätta det, vet inte varför. Sen om det hade varit negativt hade jag nog inte ens berättat för honom att jag hade tagit det. Men han misstänkte det ju redan eftersom jag klagade över mina extremt ömmande bröst och att mensen var sen nägra veckor. Men så fort efter jag hade tagit testet och det visade två streck blev jag helt till mig. Jag kunde verkligen inte förstå det! Jag ringde upp honom och berättade det och sa att jag inte litade på stickan och jag ville köpa ett test till. Smått stirrig var jag också och han var helt lugn. Jag träffade Denize och vi åkte ner till Malmö för att fika gick in på apoteket och köpte ett två pack med gravidittetstest, så åkte vi hem till Camilla och tog ett där. Ett plus kom fram på den. Kunde knappt tro det heller, men glad var jag. Nästa morgon när jag vaknade gjorde jag det sista och yttligare ett plus ringde Daniel och sa att detta visade också ett plus. Så när han kom hem det första han gjorde var att ta mina cigaretter, sen var det slut med det. Fan vad jag hatade honom då.
Jag glömmer heller inte första gången vi var på ultraljudet, vilken känsla det var att se de lilla livet där inne. Jag kommer ihåg att jag fick tårar i ögonen. Gud vad jag kommer sakna denna tiden att vara gravid, det har varit en riktigt resa. Första sparkarna, hickan, rörelserna, magen helt enkelt allt. Men vilken känsla det kommer att vara att äntligen få hålla honom i sin famn. Få känna hans hud emot min. Som jag sa när jag kände han röra sig första gången "det är så hemskt att han kan röra mig men jag kan inte nå honom" men snart kan jag. Och när jag väl lägger mina händer som min son så kommer jag aldrig släppa honom.
Tänk - min son - vår son - vår famiilj.
Jag kan inte förstå att det snart är dags. Ju mer det trycker på såhär och den lilla värken som jag har nu och att jag tycker att den är obehglig så undrar jag hur det kommer gå för mig när de riktiga värkarna startar. Jag börjar smått fasa för det. På fredag är det mitt sista besök hos BM och jag kan knappt förstå det heller. Det känns inte alls som att det var länge sen jag ringde dit första gången och berättade att jag var gravid. Tiden har gått så fort.
Tänk ändå den 4 december tog jag mitt första test. Jag var ledig den dagen och Denize skulle komma ner från halmstad. Klockan var väl runt 8 på morgonen och Daniel var redan på jobb. Han visste inte om att jag hade köpt hem ett test för jag skämdes nästan för att berätta det, vet inte varför. Sen om det hade varit negativt hade jag nog inte ens berättat för honom att jag hade tagit det. Men han misstänkte det ju redan eftersom jag klagade över mina extremt ömmande bröst och att mensen var sen nägra veckor. Men så fort efter jag hade tagit testet och det visade två streck blev jag helt till mig. Jag kunde verkligen inte förstå det! Jag ringde upp honom och berättade det och sa att jag inte litade på stickan och jag ville köpa ett test till. Smått stirrig var jag också och han var helt lugn. Jag träffade Denize och vi åkte ner till Malmö för att fika gick in på apoteket och köpte ett två pack med gravidittetstest, så åkte vi hem till Camilla och tog ett där. Ett plus kom fram på den. Kunde knappt tro det heller, men glad var jag. Nästa morgon när jag vaknade gjorde jag det sista och yttligare ett plus ringde Daniel och sa att detta visade också ett plus. Så när han kom hem det första han gjorde var att ta mina cigaretter, sen var det slut med det. Fan vad jag hatade honom då.
Jag glömmer heller inte första gången vi var på ultraljudet, vilken känsla det var att se de lilla livet där inne. Jag kommer ihåg att jag fick tårar i ögonen. Gud vad jag kommer sakna denna tiden att vara gravid, det har varit en riktigt resa. Första sparkarna, hickan, rörelserna, magen helt enkelt allt. Men vilken känsla det kommer att vara att äntligen få hålla honom i sin famn. Få känna hans hud emot min. Som jag sa när jag kände han röra sig första gången "det är så hemskt att han kan röra mig men jag kan inte nå honom" men snart kan jag. Och när jag väl lägger mina händer som min son så kommer jag aldrig släppa honom.
Tänk - min son - vår son - vår famiilj.
Magen sjunker.
Idag vakna jag imorse av att det var svin kallt i sovrummet. Det var så himla skönt att inte vilja gå upp pga att det var kallt. Morgonen blev så bra! Jag började städa, dammsuga och allt utan att hålla på att dö. Jag hoppas att detta dåliga vädret håller sig tills jag föder :P Alltså i 11 dagar till om det går som planerat. Magen har verkligen sjunkt, och tungt har det också blivit. Den är verkligen sten hård längst nere och det känns ibland som att magen ska ramla av.
Idag var pappa och Åsa på besök, jätte kul tyckte jag. Träffar ju inte alls dom så ofta. Så fråga de ifall jag ville följa med till Hugo Åbergs på tisdag och det är klart jag ville, men det hänger ju på om jag verkligen orkar men det tror jag. Farmor och farfar kommer ju också vara där. Det är inte så ofta jag träffar den sidan av släkten så man får ju passa på när man väl kan. Jag må vara höggravid men jag vill ändå göra så mycket och tvekar sällan.
Another day without your smile
Another day just passes by,
but now i know how much it meas for you to stay right here with me.
The time we spent apart will make our love grow stronger,
but it hurt so bad i can't take it any longer.
I wanna grow old with you.
I wanna die lying in you arms.
I wanna grow old with you.
I wanna be looking in your eyes.
I wanna be there for you, sharing everything you do.
I wanna grow old with you.
A thousand miles between us now.
It causes me to wonder how our love tonight remains so strong.
It makes our risk right all along.
Things can some and go i know but baby i believe,
something's burning strong between us.
Sitter nu och lyssnar på lite gamla låtar som jag älskade för några år sedan. Gud vilka minnen som kommer tillbaka. Minnen som man aldrig tänker på längre. Tänk ändå jag är ju bara 20år gammal och redan har jag allt det där som man "ska ha" när man blir äldre. En man, ett hus, en hund, snart ett barn. Det enda som saknas är väl körkortet, men det ska också komma. Om jag ser tillbaka något år skulle jag aldrig kunna tro att jag skulle sitta såhär när jag var 20. Jag trodde faktiskt att jag skulle vara en sådan partypingla som sprang och söp skallen i bitar varje helg jag fick chansen till det. Jag hade nog gått den vägen om jag inte hade träffat Daniel, men jag är super glad över att jag träffa Daniel. Jag saknar inte mitt gamla festande liv. Jag har härliga minnen därifrån men just nu njuter jag bara av det liv jag har skaffat mig. Jag tror inte att jag kunde ha valt bättre även om allt har gått väldigt snabbt. Vissa tycker att det kanske har gått lite för snabbt, men enligt mig så är det sålänge allt känns rätt så finns det inte för snabbt eller för sakta. Allt händer när det händer och när det väl händer så är det väl helt enkelt menat så.
Nä nu ska jag lyssna på några gamla goda låtar med Cascada <3
En kväll på stranden
Igår tog jag och Daniel en runda ner till stranden i Ystad med Ringo. Vi körde väl hemifrån vid sju på kvällen och tänkte att vi skulle ta en kvällsdopp men när vi väl kom fram var det lite för kallt. Vi gick en läng runda längst stranden och Ringo fick leka av sig. Har nog aldrig sett en hund så lycklig, han sprang och jagade varje våg han kunde se. Vi har ingen aning om hur långt vi gick men till slut satte vi oss ner. Lilleman i magen började ju tycka som F*N. Det är ju inte det lättaste att gå i sand med en stor mage märkte jag. När klockan närmade sig tio bestämde vi oss för att gå tillbaka, problemmet var att vi inte riktigt kom ihåg var vi hade ställt bilen. Men vi gick och gick längst standkanten, det kändes som vi gick flera mil eftersom jag gick nog lika snabbt som en snigel. Men till slut hittade vi bilen och åkte hem. Jag hann slumra till lite under hemvägen, men när vi kom hem gjorde jag lite nudelsoppa och Daniel tog Ringo på kvällsrundan. Sen somnade man riktigt gott i sängen och vaknade inte från 11.30 idag.
Ringo hade nog fått i sig lite mycket vatten igår för fy vad lös han var i magen när vi tog "morgon rundan".
Nu ligger man i soffan helt utslagen efter gårdagens vandring men jag tror nog att jag behövde det. Det är ju inte långt kvar nu tills lilleman är planerar till att komma. 16 dagar.. Jag börjar smått bli nervös för förlossningen men försöker inte tänka så mycket på det för att hålla lunget. Smärtan är något jag har börjat att tänka på och ifall något går som inte det borde. Som ifall han har navelstängen runt halsen, ifall det blir akutkejsarsnitt osv. Det jag smått oroar mig också för är vad kommer att hända efter han har kommit till världen? Hur kommer jag/vi reagera på det nya livet som föräldrar? Kommer jag bli en bra mamma? Jag vet att Daniel är underbar när det kommer till barn, men jag.. Jag har ju aldrig hållt i en liten bebis. Den första och enda böjan jag har bytat var på Denize dotter när hon var 6mån gammal. Ja som sagt jag är lite nervös över hur det ska gå. Men jag längtar, jag längtar så himla mycket. Mest till att bara få hålla i vårt lilla liv.
Nä nu ska jag gå och försöka göra lite nytta i detta hemmet. Iallafall sätta igång diskmaskinen för jag har blivit för lat för att stå och diska förhand. Skulle egentligen behöva dammsuga också men den jäkla dammsugaren HATAR jag. Som sagt så fort semester pengarna rullar in ska Jonna ut och handla en ny dammsugare så enkelt är det med de. :)
Ringo hade nog fått i sig lite mycket vatten igår för fy vad lös han var i magen när vi tog "morgon rundan".
Nu ligger man i soffan helt utslagen efter gårdagens vandring men jag tror nog att jag behövde det. Det är ju inte långt kvar nu tills lilleman är planerar till att komma. 16 dagar.. Jag börjar smått bli nervös för förlossningen men försöker inte tänka så mycket på det för att hålla lunget. Smärtan är något jag har börjat att tänka på och ifall något går som inte det borde. Som ifall han har navelstängen runt halsen, ifall det blir akutkejsarsnitt osv. Det jag smått oroar mig också för är vad kommer att hända efter han har kommit till världen? Hur kommer jag/vi reagera på det nya livet som föräldrar? Kommer jag bli en bra mamma? Jag vet att Daniel är underbar när det kommer till barn, men jag.. Jag har ju aldrig hållt i en liten bebis. Den första och enda böjan jag har bytat var på Denize dotter när hon var 6mån gammal. Ja som sagt jag är lite nervös över hur det ska gå. Men jag längtar, jag längtar så himla mycket. Mest till att bara få hålla i vårt lilla liv.
Nä nu ska jag gå och försöka göra lite nytta i detta hemmet. Iallafall sätta igång diskmaskinen för jag har blivit för lat för att stå och diska förhand. Skulle egentligen behöva dammsuga också men den jäkla dammsugaren HATAR jag. Som sagt så fort semester pengarna rullar in ska Jonna ut och handla en ny dammsugare så enkelt är det med de. :)
Läängtar
Nu är det 18 dagar kvar till beräknad BF och jag bara längtar röven av mig. Har pratat lite med Daniel om namn och han är lika duktigt som vanligt "Jag tänker" - "Du bestämmer" - "Vad var det för namn du tyckte om?". Ja det känns ju som att det är lite upp till mig, men jag är glad iallafall att han tycker om mina alternativ. Jag var ju först helt inställd på att lilleman skulle heta Adrian men jag vill ju ha lite kortare namn och Adrian är ju inte så kort. Det namnet kanske kommer hamna i andranamnet. Men sen är det ju Elias och Liam kvar och dom två namnet tycker Daniel är helt okej. Men det känns nästan som att det lutar sig lite mer åt Elias i mitt fall och om inget annat nästa unge kanske är en pojke också och då kan man ju ta det andra. Men Elias Gabriel Rosenquist tycker jag är väldigt fint. Daniel tycker ju inte om namnet Gabriel men jag tycker att det är jätte gulligt och sen plus är det Daniels andranamn. Lilleman får ju mitt efternamn så han borde ju få något av sin pappa också tycker jag.
Om ungefär en timme ska jag och Ringo gå och möta upp Nela och hennes lilla vovve. Vi får hoppas att det går bra mellan de två små busarna. En hane och hona brukar ju oftast gå bra. Men ska iallafall möta upp dom vid bussen så vovvarna får bekanta sig lite på vägen hem.
Nu har Daniel och Tomas varit duktiga och kört en massa skit till tippen så nu är det rent och fint där ute igen. Nu kör de Daniel hem Tomas med det sista av vårat skit. Vårt skit blev deras skattkista (vårt gamla kök). Skönt att få slippa det.
Jag hade tvättat igår och var jätte duktig på att stå och hänga upp den blöta tvätten ute i trädgården sen var ju Jonna trött och glömde den där ute under natten. Och med Jonnas otur så öste det ner inatt. Så nu hänger fortfarande tvätten där ute och försöker torka. Jag hoppas att jag kan snart ta in den igen för jag litar inte på vädret idag.
Nä nu är lilleman på bushumör i magen så det är lite svårt att sitta still. Han har blivit så stark den busen.
Dags att börja blogga?
Nu är det 21dagar kvar till BF. Längtar som in i helvete. Lilleman ligger och bara trycker och ont gör det. Hans små söta och goa rörelser var så mysiga innan men nu känns det nästan som att han håller på att spräcka magen på en. Jag är ju helt instäld på att jag inte ska gå över tiden utan han ska komma som planerat 5 augusti. Inte senare, gärna lite tidigare. Det är för varmt för att vara gravid nu tycker jag. Så fort lönen har kommit in på kontot ska man iväg och handla de sista sakerna til honom. Det är inte mycket som saknas, lite saker för bröstmjöksförvaring, regnskygg & insektskydd till barnvangen, termometer, lite kläder i stl 52 (mamma har bara köpt stl 58 och uppåt), sen är det lite till men allt står på min lilla lista som jag har.
Folk börjar undra ifall jag börjar bli nervös inför förlossningen, men jag tänker faktiskt inte så mycket på den. Jag bara längtar tills min son kommer. Sen får förlossningen bli som den blir bara han kommer ut och mår bra. Visst ont kommer det göra och en massa skrik och gråt kommer säker framkomma, men jag kommer ha Daniel vid min sida och det känns så lugnande.
Huset här i Hörby börjar ta sig. Har äntligen fått en nytt fint kök, som man kan stå och laga mat i. Sovrummet ser ju fortfarande lite katastorf ut eftersom vår klädförvarningen inte är något vidare, men det kommer med tiden. Daniel försöker få bort den hemska mossan i trädgården så vi kan få fint grönt gräs, men vi får se hur det går. Vi har iallafall planterat tomatplanter, inte för att jag brydde mig så mycket men Daniel är överlycklig.
Jag sitter fortfarande och tänker på namn till vår lilla son, men det känns så svårt att bara bestämma något när man inte vet hur han ser ut. Jag är ju förälkade i Elias eller Adrian sen finns ju Liam också som jag tycker väldigt mycket om. Men jag vill inte vara den enda som bestämmer namn heller. Daniel säger att jag får bestämma men det är ju hans pojke också tycker att har lika mycket rätt som jag att säga något.
Nä nu ska jag gå och fixa lite pannbiffar. Blev så sugen på det igår.
Folk börjar undra ifall jag börjar bli nervös inför förlossningen, men jag tänker faktiskt inte så mycket på den. Jag bara längtar tills min son kommer. Sen får förlossningen bli som den blir bara han kommer ut och mår bra. Visst ont kommer det göra och en massa skrik och gråt kommer säker framkomma, men jag kommer ha Daniel vid min sida och det känns så lugnande.
Huset här i Hörby börjar ta sig. Har äntligen fått en nytt fint kök, som man kan stå och laga mat i. Sovrummet ser ju fortfarande lite katastorf ut eftersom vår klädförvarningen inte är något vidare, men det kommer med tiden. Daniel försöker få bort den hemska mossan i trädgården så vi kan få fint grönt gräs, men vi får se hur det går. Vi har iallafall planterat tomatplanter, inte för att jag brydde mig så mycket men Daniel är överlycklig.
Jag sitter fortfarande och tänker på namn till vår lilla son, men det känns så svårt att bara bestämma något när man inte vet hur han ser ut. Jag är ju förälkade i Elias eller Adrian sen finns ju Liam också som jag tycker väldigt mycket om. Men jag vill inte vara den enda som bestämmer namn heller. Daniel säger att jag får bestämma men det är ju hans pojke också tycker att har lika mycket rätt som jag att säga något.
Nä nu ska jag gå och fixa lite pannbiffar. Blev så sugen på det igår.
Regn "en del av sommaren"
En tidigt måndags morgon och en massa regn. Vaknade runt 05.00 och då var det sol och mysigt och nu har klockan slagit 07.25 och det regnar en massa. Sitter hemma i Hurva och hittade min gamla mapp på mamma & tomas data med all min gamla musik. Musik som man samlade på sig innan man flyttade hemifrån, innan man blev "vuxen".
Liam Rosenquist
Adrian Rosenquist
Elias Rosenquist
Simon Rosenquist
Lukas Rosenquist
Gabriel Rosenquist
*En massa namn som en enormt svårt att välja mellan. 8 veckor kvar tills han kommer. Det blir väl att när man får se hans underbara ansikte så vet man direkt. Längtar så extremt mycket nu. Hans rum börjar ta sig, skötbordet är uppe, fullt med nallar och hans bilbarnstol står redo. Sängen är ej kommen än, men vagnen står i tryggt förvar i sin kartong. Nu är det bara lilleman vi väntar på. 32 veckor har ju gått och det börjar kännas som en evighet. Han ligger där och trycker och man känner honom allt mer tydligt, ett ben? en fot? På fredag är det sista ultraljudet. Ska bli att få se mitt lilla monster igen, det var så länge sen sist. Det känns så konstigt, han ligger där och rör sig. Att man känner honom och han känner en men man kan inte röra honom. Vill bara hålla om han just nu. Längtan är stor!*
Liam Rosenquist
Adrian Rosenquist
Elias Rosenquist
Simon Rosenquist
Lukas Rosenquist
Gabriel Rosenquist
*En massa namn som en enormt svårt att välja mellan. 8 veckor kvar tills han kommer. Det blir väl att när man får se hans underbara ansikte så vet man direkt. Längtar så extremt mycket nu. Hans rum börjar ta sig, skötbordet är uppe, fullt med nallar och hans bilbarnstol står redo. Sängen är ej kommen än, men vagnen står i tryggt förvar i sin kartong. Nu är det bara lilleman vi väntar på. 32 veckor har ju gått och det börjar kännas som en evighet. Han ligger där och trycker och man känner honom allt mer tydligt, ett ben? en fot? På fredag är det sista ultraljudet. Ska bli att få se mitt lilla monster igen, det var så länge sen sist. Det känns så konstigt, han ligger där och rör sig. Att man känner honom och han känner en men man kan inte röra honom. Vill bara hålla om han just nu. Längtan är stor!*
