Idag vakna jag imorse av att det var svin kallt i sovrummet. Det var så himla skönt att inte vilja gå upp pga att det var kallt. Morgonen blev så bra! Jag började städa, dammsuga och allt utan att hålla på att dö. Jag hoppas att detta dåliga vädret håller sig tills jag föder :P Alltså i 11 dagar till om det går som planerat. Magen har verkligen sjunkt, och tungt har det också blivit. Den är verkligen sten hård längst nere och det känns ibland som att magen ska ramla av.
Idag var pappa och Åsa på besök, jätte kul tyckte jag. Träffar ju inte alls dom så ofta. Så fråga de ifall jag ville följa med till Hugo Åbergs på tisdag och det är klart jag ville, men det hänger ju på om jag verkligen orkar men det tror jag. Farmor och farfar kommer ju också vara där. Det är inte så ofta jag träffar den sidan av släkten så man får ju passa på när man väl kan. Jag må vara höggravid men jag vill ändå göra så mycket och tvekar sällan.

Another day without your smile
Another day just passes by,
but now i know how much it meas for you to stay right here with me.
The time we spent apart will make our love grow stronger,
but it hurt so bad i can't take it any longer.
I wanna grow old with you.
I wanna die lying in you arms.
I wanna grow old with you.
I wanna be looking in your eyes.
I wanna be there for you, sharing everything you do.
I wanna grow old with you.
A thousand miles between us now.
It causes me to wonder how our love tonight remains so strong.
It makes our risk right all along.
Things can some and go i know but baby i believe,
something's burning strong between us.

Sitter nu och lyssnar på lite gamla låtar som jag älskade för några år sedan. Gud vilka minnen som kommer tillbaka. Minnen som man aldrig tänker på längre. Tänk ändå jag är ju bara 20år gammal och redan har jag allt det där som man "ska ha" när man blir äldre. En man, ett hus, en hund, snart ett barn. Det enda som saknas är väl körkortet, men det ska också komma. Om jag ser tillbaka något år skulle jag aldrig kunna tro att jag skulle sitta såhär när jag var 20. Jag trodde faktiskt att jag skulle vara en sådan partypingla som sprang och söp skallen i bitar varje helg jag fick chansen till det. Jag hade nog gått den vägen om jag inte hade träffat Daniel, men jag är super glad över att jag träffa Daniel. Jag saknar inte mitt gamla festande liv. Jag har härliga minnen därifrån men just nu njuter jag bara av det liv jag har skaffat mig. Jag tror inte att jag kunde ha valt bättre även om allt har gått väldigt snabbt. Vissa tycker att det kanske har gått lite för snabbt, men enligt mig så är det sålänge allt känns rätt så finns det inte för snabbt eller för sakta. Allt händer när det händer och när det väl händer så är det väl helt enkelt menat så.

Nä nu ska jag lyssna på några gamla goda låtar med Cascada <3