Kolik?

Nu har min lilla pojk haft ont i magen i några dagar. Det är så hemskt att se honom ligga och försöka få ut sina gaser men så säger det stop. Han blir helt röd i ansiktet och får tills sig ett riktigt hjärtekrossande skrik.
Vi fick ta tempen och stoppa i rumpan på honom och stimulera tarmen. Vilken lättnad det var för honom, han fick ut fisarna och en massa bajs och han kunde sova hela natten utan några problem.
Nu har vi börjat ge honom minifrom droppar, ganska jobbigt att komma ihåg att ge dom före varje måltid medtanke på att när han är hungrig så kastar man ju bara fram bröstet. Fick ett nytt tips om ett par andra droppar med samma effekt som miniform men man ska bara ta 5 droppar per dag. Så nu ska vi pröva det ist.
Det värsta är att de sägs när bebisar har gaser i magen är det kolik, men min snälla söta pojk kan inte ha kolik. När jag tänker på kolik så tänker jag på en bebis som skriker konstant och föräldrarna får inte en lugn stund. Så är det inte alls med vår pojk utan det är varje gång han försöker pressa ut fisarna så skriker han till. Annars är han jätte lugn.

Det är ganska långtråkigt att vara hemma. Är ute och går med vagnen och det är ju hur mysigt som helst men man känner sig ändå ganska fast här.

Är det någon som vet - "Hur är det med amma offentligt? Sitter jag på ett fik och min son blir hungrig får jag amma honom där? Eller måste jag gå min väg. Folk kan väl inte begära att jag måste ha pumpat ut innan för att ha med mig när jag är ute och man kan ju inte förvänta sig att om man ammar innan man går hemifrån att den måltiden skulle räcka hur länge som helst. Så ja hur är det nu - Får jag amma var jag vill?"

Imorgon ska jag klippa mig, läängtar som fan. Tack tomas för att du bjuder på det! <3
Har inte klippt mig sen i oktober förra året så mitt hår är långt och slitet, sen ska det färgas igen. En hel makeover för mitt hår. Har alltid älskat mitt hår och tagit väl hand om det, men nu ser det verkligen förjävligt ut. Mår skit dåligt när jag tittat i speglen och ser den gräsliga färgen och de slitna topparna. Så tack ännu en gång Tomas! Hade det inte varit för dig så hade det nog gått några månader till innan jag hade fått tummarna ur röven och tagit mig till frisörren.




Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback