Inte igen, inte nu! Jag har en son jag måste tänka på. Jag hoppas att dom förstår och inte drar upp detta igen ett år senare. Jag börja skaka och gråta för att hon bad mig att berätta allt igen och nu bara rinner tårarna på mig. Detta får inte hända igen! Rädslan sitter ju kvar, tycker fortfarande inte om att gå i Malmö. Hade aldrig vågat gå där själv och speciellt inte med min son. Om dom går vidare med detta nu så sätter dom mig och min son i fara. Jag klarar inte detta, inte nu. Som jag sa till henne om inte Kevin hade funnits så fine jag hade ställt upp, men inte nu.
Åh herregud, varför dyker allt upp igen? Alla känslor, all rädsla, allt helt enkelt.

FAAN ALLTSÅ !!!