Då har den dåliga veckan kommit tillbaka efter nästan ett års uppehåll. Ont som fan gör det! Det känns som de värkarna man hade några timmar innan Kevin kom. Usch..!

I tisdag var maninne på akuten med Kevin igen, att detta aldrig tar slut. Efter 5 timmars lång väntan skickade hem oss med diagnosen "lite slem i lungorna" och att det är bara att låta han ligga högt med huvudet. "Jaha".. tänkte man, sen var det bara att åka hem. Nu har hostan blivit värre och det rosslande ljudet han hade ibland när han andades har ändrats sig till hela tiden när han andas in.. Frågan är om man ska åka in med han igen eller vänta ut det som de på akuten tyckte.
Igår när vi skulle gå in och lägga oss så lång han och sov, han hostade och andades med de här rossliga ljudet så att lungorna vibrerade på honom. Sen tog han pauser mellan andningarna, snacka om att man blir orolig.

Idag ska vi åka in till lund och köpa dop/bröllops present till Jimmy och hans fru och deras lilla knyte. Får se vad det blir för något. Vi är så dåliga på att komma på saker.
Sen senare på kvällen kommer det ett par som ska kolla på vår gamla vagn. Får se om de köper den. La in annonsen igår fick två mejl nästan direkt. Hoppas på att få den såld. Den bara står här och tar plats liksom.

Sitter här i soffan och sneglar bort mot vagnen där Kevin ligger och sover, just bara för att se ifall han andas som han ska. Är det normalt att vara såhär nervös? Daniel är så lugn och jag är helt hysterisk. Min största fasa är att han slutar andas och man inte hinner in med honom. Eftersom man inte har körkort får man ringa ambulans och man vet ju inte hur lång tid de tar på sig osv. Usch..! Vilka hemska tankar jag har, inte konstigt att jag blir så nervös som jag blir. Känner mig alltid mycket lugnare när jag väl har Daniel hemma.

Nä nu ska jag gå och ta på mig. Vi ska snart röra oss ner till bussen.