Över två år har gått sedan jag bloggade, trodde verkligen inte att jag skulle börja igen!

 

Anledningen till att jag börjar igen är nog för att jag har än en gång rent för mycket tankar i huvudet som måste komma ut. Varför inte ringa en vän?Ja du, vem vill sitta och lyssna på mitt liv tjugofyra sju?..

 

Så vad har hänt de senaste två åren?

1. Jag började på ett nytt jobb

2. Kevin har hunnit fylla 3år och går såklart i förskolan

3. Huset är nästan färdigt

4. Jag och D ska separera.. (oj vad konstigt det kändes att skriva)

 

Ibland undrar jag ifall det verkligen finns "true love", för jag verkar fan inte veta vad det är.

Jag trodde att jag hade allting med Daniel, barn, hus, hund men där fanns något som saknades.. Kärleken!

Det som är det viktigaste i ett förhållande. Jag började klättra på väggarna här hemma det senaste halv året. Jag visste inte in eller ut! Skulle jag lämna honom eller skulle jag stanna kvar? Det kändes som vi endast gick varandra på nerverna och inget var som det en gång var. Irritationen kom smygandes varje dag.. Visst fanns det stunder man bara älskade att få vara i varandras närhet men det hände inte ofta. För 2 dagar sedan tog jag incentivet och la alla korten på bordet. "Jag vill inte detta mer.." Det var nog det svåraste jag någonsin har kunnat säga till honom. För var jag hundra på att det var det jag ville? Nej.. Men jag visste att om jag skulle stanna kvar så skulle jag ångra det senare då jag visste att vi inte kom någonstans.

 

Han åkte samma dag hem till sina föräldrar då han behövde vara för sig själv ett tag. Jag klandrar inte honom, för det kände jag också. Jag släppte en bomb som han inte alls var beredd på. Jag känner mig på ett sätt så himla dum, så himla taskig. Jag älskar ju honom och jag ville ju inte sparka på honom. Innerst inne önska jag att känslorna fanns kvar eller ja att dom var lika starka som dom en gång var..

 

Jag har så mycket i mitt huvud nu. Där är så mycket som behövs ordnas, som tex bostad. Hur i helvete ska jag kunna hitta en lägenhet?!! Jag har letat som en galning denna helgen. Jag vill ju inte bo i Malmö, men ändå i närheten och som det ser ut nu så är där en väntetid på ca 2år. JIPPI!!  När jag flytta till min första lägenhet i Malmö för fem år sedan så tog det tre veckor efter jag hade sökt den tills jag fick den. Önska att lika lätt idag, men shii fick jag.

 

Jag tror att detta kommer bli bra eller jag hoppas det. Jag bet i det sura äpplet och fick smaka på den hemska beska smaken. Nu ska jag bara komma över smaken.